Avslut

StockSnap_P87TG4GH3SIdag var näst sista gången hos psykologen.
Vet inte vad jag ska säga…..fattar inte hur jag ska klara det här.
Hon blir borta minst ett år och kan bli så att hon inte kommer tillbaka alls.
Det känns väldigt tungt. Dom anser ju att jag behöver hjälp av psykolog särskild utbildad inom det jag vart med om precis som hon är men att jag mår för dåligt.
Så nu får jag liksom bara stå ut ett år för det är inte förrän dess hon vet när hon kommer tillbaka OM hon kommer tillbaka. Ifall hon inte gör det så finns det ingen plan för mig.
Samtidigt säger ”A” att hon inte kommer klara att ha mig själv eftersom jag har det så tufft. Så ja jag tror en faktor handlar mer om saknad av resurser faktiskt. Det har sagts till mig lite inofficiellt elelr vad man ska säga. Att dom gjort om på mottagningen och det är för få psykologer på för många patienter. Så det känns lite elakt faktiskt att skylla enbart på mig. Som att man ska ha dåligt samvete för att man mår för dåligt.
Deras lösning är ju särskilt boende men det finns inga platser i komunen och åp svar på det har jag fått att det är kommunens ansvar.

Under samtalet idag avbröts vi av att någon försökte öppna dörren med nyckel.
Det var en som jobbar där som skulle vattna växterna och tänkte min psykolog fortfarande var på semester.
Paniken bara tog över och jag blev helt stel. Ville bara fly men kunde inte röra mig.
När det laggs sig så bröt jag ihop istället. Blev så himla rädd. Det triggade igång minnen så jag blev så rädd.
Kändes så onödigt. Näst sista samtalet så blev det så här. Det tog ju mer än halva samtalet att komma tillbaka och fatta vad som hände. Plus att man mår så kasst efteråt. Det är inte så att minnerna försvinner bara för att jag åker hem. (Och det är väl där dom tycker ett särskilt boende behövs, vilket jag på ett sätt jag kan förstå men att jag inte ska ha hjälp till någon psykolog tills dess känns bara fel.)

Så dagen har varit väldigt tung. Många tårar och hopplösheten har liksom legat som ett tjockt lager för mina lungor. Gjort det omöjligt att andas normalt.

Har vart ute på ängen idag och plockat ihop rester av hö efter bonden hämtat sitt. Det blir ju alltid lite kvar på åkern i kanterna o så som jag får lov att ta. Svettigt blev det så direkt blev det en dusch och nu har jag slått på min favoritfilm-serie. Twilight.
Allt för att distrahera.

Annars känns livet ja helt enkelt uselt.
Psykologen ska ha barn vilket blir yyterligare en påminselse om hur ensam jag är.
jag kommer aldrig klara av ett förhållande, kommer aldrig få barn. Så förutom Molly så förstår jag inte riktigt varför jag ska fortsätta liksom. Jag har alltid velat ha barn. Så det är en rätt stor sorg för mig.

Usch föråt mig för världens deppinlägg men antar att jag behöver få ur mig det på nått sätt.
Hoppas ni haft en fin dag ❤
Kram

Annonser

2 tankar om “Avslut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s