Sista samtalet

Så är det snart dags.
Imorgon är sista samtalet med psykologen och jag är inte alls redo.
Sådan extrem oro i kroppen som jag inte vet vart jag ska göra av, samtidigt en extrem trötthet som gör att det känns omöjligt att göra nått alls.
Vet inte hur jag kommer må imorgon men jag kan gissa att det kan bli rätt kritiskt.
Dessutom är ju ”A” på semester så jag har liksom ingen uppbackning någonstans ifall jag inte står ut. Jag och seperationer går inte hand i hand. Det är bland det värsta jag vet och bara tanken på det ger mig panik.
Vill inte sova, vill inte vakna.
Vill inte finnas.

Annonser

Avslut

StockSnap_P87TG4GH3SIdag var näst sista gången hos psykologen.
Vet inte vad jag ska säga…..fattar inte hur jag ska klara det här.
Hon blir borta minst ett år och kan bli så att hon inte kommer tillbaka alls.
Det känns väldigt tungt. Dom anser ju att jag behöver hjälp av psykolog särskild utbildad inom det jag vart med om precis som hon är men att jag mår för dåligt.
Så nu får jag liksom bara stå ut ett år för det är inte förrän dess hon vet när hon kommer tillbaka OM hon kommer tillbaka. Ifall hon inte gör det så finns det ingen plan för mig.
Samtidigt säger ”A” att hon inte kommer klara att ha mig själv eftersom jag har det så tufft. Så ja jag tror en faktor handlar mer om saknad av resurser faktiskt. Det har sagts till mig lite inofficiellt elelr vad man ska säga. Att dom gjort om på mottagningen och det är för få psykologer på för många patienter. Så det känns lite elakt faktiskt att skylla enbart på mig. Som att man ska ha dåligt samvete för att man mår för dåligt.
Deras lösning är ju särskilt boende men det finns inga platser i komunen och åp svar på det har jag fått att det är kommunens ansvar.

Under samtalet idag avbröts vi av att någon försökte öppna dörren med nyckel.
Det var en som jobbar där som skulle vattna växterna och tänkte min psykolog fortfarande var på semester.
Paniken bara tog över och jag blev helt stel. Ville bara fly men kunde inte röra mig.
När det laggs sig så bröt jag ihop istället. Blev så himla rädd. Det triggade igång minnen så jag blev så rädd.
Kändes så onödigt. Näst sista samtalet så blev det så här. Det tog ju mer än halva samtalet att komma tillbaka och fatta vad som hände. Plus att man mår så kasst efteråt. Det är inte så att minnerna försvinner bara för att jag åker hem. (Och det är väl där dom tycker ett särskilt boende behövs, vilket jag på ett sätt jag kan förstå men att jag inte ska ha hjälp till någon psykolog tills dess känns bara fel.)

Så dagen har varit väldigt tung. Många tårar och hopplösheten har liksom legat som ett tjockt lager för mina lungor. Gjort det omöjligt att andas normalt.

Har vart ute på ängen idag och plockat ihop rester av hö efter bonden hämtat sitt. Det blir ju alltid lite kvar på åkern i kanterna o så som jag får lov att ta. Svettigt blev det så direkt blev det en dusch och nu har jag slått på min favoritfilm-serie. Twilight.
Allt för att distrahera.

Annars känns livet ja helt enkelt uselt.
Psykologen ska ha barn vilket blir yyterligare en påminselse om hur ensam jag är.
jag kommer aldrig klara av ett förhållande, kommer aldrig få barn. Så förutom Molly så förstår jag inte riktigt varför jag ska fortsätta liksom. Jag har alltid velat ha barn. Så det är en rätt stor sorg för mig.

Usch föråt mig för världens deppinlägg men antar att jag behöver få ur mig det på nått sätt.
Hoppas ni haft en fin dag ❤
Kram

När känslorna tar över

37784112_10157329984012289_2718171740919300096_n

Påväg till jobbet och NEJ bilen är inte igång.

Har anlänt till jobbet.
Ska strax öppna men allt är förberett så jag tänker jag påbörjar ett inlägg så får jag fortsätta med det efter jobbet sedan.

Idag är en ritkigt tuff dag.
Mina dagar brukar vara som en berg och dalbana.
Antingen är det så jobbigt så jag stänger av eller så är det så jobbigt att känslorna tar över och jag har inte riktigt lärt mig hur jag ska hantera det.
På väg till jobbet idag så börja jag nästan gråta och paniken satt i halsen på mig hela tiden. Det blir extra svårt när jag inte har Molly med mig och just nu är det alldeles för varmt för henne att vistas i butiken.

Det här måendet är jag väldigt orolig för. Hur det ska gå när jag inte längre har Molly.
Hon är en frisk och pigg hund, 6 år så inte så gammal men ändå inte vrålung heller längre. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan henne och när de tankarna sätter igång så är det som bara en storm av sorg och ledsamhet kommer tar över mig. Sedan blir det väl inte bättre av att jag blir irriterad på mig själv för att jag reagerar, tänker och känner som jag gör. Det känns så onödigt liksom att jag tänker på detta när det inte är nått som händer just nu men oron finns där ändå hela tiden och blir ju inte bättre av att jag trycker ner mig själv för det, EGENTLIGEN.

Bloggnamn

Nu börjar det verkligen närma sig.
Känner jag måste bestämma mig om bloggnamnet på den nya bloggen så jag kan komma igång. Men såååå svårt.
Funderar på att ta mina bästa ideer, lägga upp dom som förslag på mitt instagramkonto o så får man höra vad andra tycker.
Samtidigt så vll man ha det som en suprise liksom.
Fick ett tips på namn från ”S” igår och jag gillar det verkligen.
Såå svårt att ta beslut bara.
Veliga Anna precis som alltid.

God morgon

20150512_094907

Godmorgon, det är tröttheten själv som pratar…typ.
Vaknade med värdens värk i kroppen. Ärligt kände mig som över 100 år i kroppen.
Lite meärkligt eftersom jag inte gjorde någon form av träning igår. Blev inte ens en långpromenad som jag hade tänkt.
Frukost är intagen och om ett par timmar är det dags att bege sig mot jobbet.
Ångesten är med mig som vanligt.
Ibland undrar jag hur det egentligen skulle känans att vara utan ångesten…jag är så van att den är där jämt. Det är ju ingen trevlig känsla direkt men det är som med allt man vänjer sig och det är nästan lite läskigt att inte veta hur det är att inte ha den…även om det såklart hade vart underbart. Underbart men ovant antar jag man skulle kunna sammanfatta det.
Men som det känns nu så ser det ju ut som att ångesten alltid ska vara där och störa, pocka på uppmärksamheten, spela spratt med mig hjärta och mina lungor.

Igår fick jag raderat över femhundra inlägg. Så nu är det mesta borta. Kändes lite skönt när det var klart.
Nu gäller det att börja bestämma sig vad för bloggnamn man ska ha.
kliar lite i fingrarna att komma igång.

Skulle behöva träna idag egentligen men tiden räcker inte alltid till när man har hund. Lite stressande. Hade en tanke om att cykla in till jobbet (1,5 mil) men dels så ska jag lämna in min cykel den 1 augusti för att fixa en massa saker bland annat ett bra lås och innan det är gjort är jag lite nojjig att ställa den i centrala Kungälv. Sedan är det ju så att vägen in funkar bra men jag kommer vara helt slut efter jobbet så som det är nu så kommer jag nog int orka båda vägarna.
Har dck kommit igång med cyklingen bra nu tycker jag så förhoppningsvis så kanske det blir möjligt i höst.

Så summan av kardemumman blir alltså att cykeln får stå hemma idag och jag får ta träningen en annan dag.
Hoppas ni får en fin dag ❤
Kram

The best friend <3

People Making Hands in Heart Shape Silhouette SunsetFick pratat med en av mina allra närmsta vänner en stund och för första gången på länge så kändes det som en lättnad för en stund. Hon är den enda jag verkligen kan prata med men även där har jag så svårt för att prata ibland. Det är så mycket så man vet aldrig vart man ska börja. Men huvudsaken var att det kändes bra, en liten lättande bris jag inte känt på länge länge.
Fick lite tankar angående bloggen också.
Tror det blir bra för mig med en omstart.
Allt annat i mitt liv är ju totalt kaos så då kanske detta kan vara ett sätt att återfå kontrollen lite över några saker över mitt liv.

Tack fina du för du fick mig känna en liten lättnad för en liten stund idag. Vet inte vad jag skulle göra utan att ha dig ❤ Den enda som riktigt förstår och som gillar mig för den jag är ❤

Nu blir det försöka iallafall att sova. Skulle behöva få in nån slags rutin så att sömnen kunde bli bättre. Samtidigt så e det svårt eftersom jag vet att det egentligen inte går att få bättre sömn för min del.
Men jag försöker ju iallafall…
Ska försöka att inte bara babbla på nu som det lätt blir när man egentligen är trött.

Sov gott alla där ute

Förändringar

stocksnap_04hr3ass4jNi kanske kommer märka att bloggen blir mer o mer tom snart.
Jag har börjar rensa bland inläggen inför bloggflytten.
Jag har funderat så mycket på det här hur jag ska göra med inläggen men känner att ju närmre det kommer att jag byter blogg desto mer offentlig kommer jag bli här också och det gör att jagj vill börja lite ”från början”. Känna att jag har kontroll på vad som ligger ute på bloggen och att sitta och gå igenom varje inlägg för att se vilka som ska lösenordsskyddas eller inte känns för omständigt när jag ändå ska testa en annan blogportal nu.
Jag har inte så stor koll på nouw men jag hoppas man ska kunna lösenordsskydda de inlägg man vill o ha resten synliga för alla. Problemet är att jag inte kan ta reda på det förrän jag skaffar en blogg och jag har extremt svårt för att bestämma mig för vad bloggen ska heta.
Så jag börjar så här.
Känner att jag skulle behöva lite råd och tips angående bloggnamn men vet inte vart jag ska vända mig. Har sökt en del på nätet och få några ideer men det är sååååå svårt.
Ska ut med Molly nu, kika till ninisarna och sedan fortsätta radera lite.
Var så svårt att börja men nu försöker jag mest inte läsa ens rubrikerna så att jag får det gjort nån gång.